nibla

Kontaktannons

Halloj tjejer!

Här har ni en ung kille på 49 år som gärna skulle vilja träffa en mysig, yngre tjej att dela livet med. Kvinnor i min egen ålder är ofta lite bittra och tråkiga och som ni vet varar ju inte skönhet för evigt heller… J  Dessutom är yngre tjejer inte så bestämda och starka, mer behagfulla, vilket passar mig utmärkt.

Lite om mig:

Lite överviktig, små, svarta, elaka ögon, knubbig näsa, plufsiga kinder med lite dubbelhaka. Inte direkt utseendet med mig, med andra ord. Men det brukar jag kompensera genom att träna mina stora muskler och köpa ungdomliga, tuffa kläder. Det brukar funka, tjejerna flockas runt mig. Kanske mest för att jag är så otroligt charmig, rolig och spännande. Jag vet hur man levererar komplimanger vid rätt tidpunkt, jag vet hur jag ska få en kvinna att känna sig speciell.  En bättre kille kan du inte få tag på! Jag kan allt, vet allt. ( Utom engelska. Kan inte ett ord engelska, och vill inte lära mig heller. Behöver inte, tar mig fram ändå.) Ingen kvinna kan säga nej till mig. Tro mig, jag har haft så många att jag inte kommer ihåg dem ens…

Jag ser alltid till att få det  jag vill ha genom antingen övertalning, fina ord, manipulation eller hot av mildare slag. Det funkar alltid. Jag är inte så mycket för att kompromissa, vill helst bestämma allt själv. Ibland får man ju visserligen låta den andre bestämma så att det inte blir alltför mycket konflikter.  Då känner jag mig lite generös och bra. J

Jag blir ofta irriterad över småsaker, om det går emot mig eller så. Då är det bra att ha någon att skylla på, eller i bästa fall, skälla på. Ibland nöjer jag mig bara med att tjura en stund, förstöra stämningen lite. Visa mitt missnöje, så att säga. Jag älskar att känna makt, att få trycka till folk så att de blir knäckta och inte sticker upp för mycket. Och gör någon fel mot mig, i anslutning till mitt liv eller mitt jobb så kan jag bli väldigt arg. Jag låter alltid folk veta att de gjort fel. Ger dem gärna extra dåligt samvete, slänger gärna ur mig lite elakheter också. Det känns bra. Även barn ska lära sig att aldrig göra fel och det kan hända att de också får sig en känga.

Själv gör jag aldrig fel. Och om jag någon gång gör fel så beror det alltid på någon annan. Om det mot förmodan inte skulle bero på någon annan så kan jag ändå få det till det… Är expert på att förvränga sanningen så att den passar mig…  Ibland kan det dock vara på plats med en ursäkt, för att inte verka alltför hänsynslös. Man får ju tänka på sitt anseende. Så det brukar jag bjuda på.

Sexuellt är jag en hejare på att ligga raklång och låta tjejen sköta det mesta. Jag får ju naturligtvis försöka få henne att njuta lite annars är jag väl ingen riktig man… Så jag får helt enkelt offra mig och greja lite med händerna bäst jag kan. Ibland är jag på det bästa humöret och då kan jag hjälpa till med munnen. Men om hon är för krånglig så blir jag lätt irriterad. Kanske slänger jag ur mig någon liten sur kommentar… Det ska ju vara lätt att ha sex, inte svårt. Bara att köra på, liksom. Förspel är jag inte så mycket för. Jo, om hon vill spela någon liten skolflicka eller hora. Det kan vara spännande med sådana förspel. Och hon måste vara helrakad och ha på sig lite gördlar och små, söta ballerinakjolar. Då tänder jag för fullt och kan t om behålla ståndet under hela akten.

Tycker nog att jag är en ganska generös kille. Köper gärna små presenter och så, bara de inte är för dyra. Ut och äta kan vi göra emellanåt men då helst på lunchen när det är billigare. Men helst vill jag laga maten själv hemma. Det blir billigare och man vet ju aldrig vad de gjort med maten på resturangerna… Tycker om att köpa billiga saker. Köper alltid det billigaste i mataffären. Gillar inte att slösa i onödan. Utom när det gäller mina kläder. De ska vara dyra och fräcka.

I övrigt är jag en positiv människa som ser klarsynt på världen. Ser att andra människor har dåliga sidor, att människor i allmänhet är otillräckliga, att samhället är ruttet, att det inte finns några goda människor. Jag brukar säga att ingen gör något för någon annan utan att vinna på det själv. Själsligt eller på annat sätt. Det är så jag själv tänker och lever… Jag är en väldigt klok människa, tänker mer än de flesta, vet mer än de flesta, jag har alltid rätt. Jag borde nog egentligen vara en högt uppsatt politiker eller så. Men tyvärr har jag ingen lust att vara social och trevlig jämt. Fjäskar gör jag jag bara för att få en tjej på fall, eller när jag tjänar på att bli omtyckt.

Ställer upp på folk gör jag bara om jag vet att det gynnar mig, eller när jag inte har samvete att säga nej. Men då låter jag dem få veta att jag verkligen offrat mig för att hjälpa dem. Det kan de gott få veta. För det är ju lite jobbigt att göra saker för andra… Det är ju skönare att bara göra det man själv vill, eller hur?

Ljuga kan man göra ibland för att komma i bättre dager, slippa ta ansvar eller för att komma dit man vill. Det har jag inga problem med. Snällhet och ödmjukhet, det är bara för mesar och veklingar. Jag hade aldrig kommit så här långt i livet om jag varit ödmjuk… Man ska aldrig vara snäll, utom när det gynnar en själv.

Jag gillar att hitta fel på andra människor. Då känner jag mig som en bättre man. Jag drar mig inte för att döma och kritisera någon, även om jag inte känner dem. För jag har sådan intuition att jag alltid har rätt om folk… Och gör dig inte till ovän med mig. Jag kan vara så elak att du inte kan sova på veckor efter vår konflikt… J Dessutom bryter jag helt kontakten med de som inte passar mig, vare sig det är flickvänner eller familj…

Jag har inga vänner eftersom jag tycker det är jobbigt att anpassa sig och vara trevlig. Men jag kan vara otroligt trevlig och charmerande mot de jag inte känner så väl, t ex grannar eller folk på stan. Det är ju viktigt att ge ett gott intryck. Annars trivs jaq bra med ensamheten. Och med DIG. Jag ger allt i en relation och helst vill jag umgås med dig all din lediga tid…

Så ta nu chansen och träffa en riktig superman. För du kan aldrig få en bättre karl!

”Killen48”

 

 

Funderar på hur jag ska få ur mig allt jag grubblar över i mitt, just nu, torftiga liv. Vet inte om någon kommer läsa men det skiter jag högaktiningsfullt i. Skriver för att det är kul, för att det löser upp knutar, för att jag vill få tankar på pränt.
Nä, jag vet inte om mitt liv är så torftigt. Beror väl på vad man jämför med... Ensam, två underbara barn varannan vecka, olyckligt kär i en störd man som jag haft en relation med i två år... I två år!!! JAG GAV HONOM TVÅ ÅR! Av mitt liv. Av vårt liv. Mitt och barnens.
Ändå vill jag inte ha det ogjort. Så mycket kul, så mycket underbart jag upplevt. Men tyvärr så mycket skit också... Alltid lär man väl sig något...
Nu återstår bara att slicka sina sår, försöka övertala sig själv att man gjort rätt som lämnat. Försöka uthärda vardagen, uthärda det meningslösa tragglandet. Samma dag ut och dag in. Ingenting att se fram emot, ingenting att längta till. Ingen kärlek...
Nej, nu ska jag gå och ta upp mina goa barn ur badet... :)

Ja, välkommen! Undrar hur det går till, det här. Har aldrig "bloggat" förut. Kommer någon att läsa och hur vet ni att jag finns...?
Får väl pröva mig fram...
Mest kommer det nog att handla om olycklig kärlek, dålig kärlek, förhoppningsvis bra kärlek...