I kris!
Funderar på hur jag ska få ur mig allt jag grubblar över i mitt, just nu, torftiga liv. Vet inte om någon kommer läsa men det skiter jag högaktiningsfullt i. Skriver för att det är kul, för att det löser upp knutar, för att jag vill få tankar på pränt.
Nä, jag vet inte om mitt liv är så torftigt. Beror väl på vad man jämför med... Ensam, två underbara barn varannan vecka, olyckligt kär i en störd man som jag haft en relation med i två år... I två år!!! JAG GAV HONOM TVÅ ÅR! Av mitt liv. Av vårt liv. Mitt och barnens.
Ändå vill jag inte ha det ogjort. Så mycket kul, så mycket underbart jag upplevt. Men tyvärr så mycket skit också... Alltid lär man väl sig något...
Nu återstår bara att slicka sina sår, försöka övertala sig själv att man gjort rätt som lämnat. Försöka uthärda vardagen, uthärda det meningslösa tragglandet. Samma dag ut och dag in. Ingenting att se fram emot, ingenting att längta till. Ingen kärlek...
Nej, nu ska jag gå och ta upp mina goa barn ur badet... :)
Nä, jag vet inte om mitt liv är så torftigt. Beror väl på vad man jämför med... Ensam, två underbara barn varannan vecka, olyckligt kär i en störd man som jag haft en relation med i två år... I två år!!! JAG GAV HONOM TVÅ ÅR! Av mitt liv. Av vårt liv. Mitt och barnens.
Ändå vill jag inte ha det ogjort. Så mycket kul, så mycket underbart jag upplevt. Men tyvärr så mycket skit också... Alltid lär man väl sig något...
Nu återstår bara att slicka sina sår, försöka övertala sig själv att man gjort rätt som lämnat. Försöka uthärda vardagen, uthärda det meningslösa tragglandet. Samma dag ut och dag in. Ingenting att se fram emot, ingenting att längta till. Ingen kärlek...
Nej, nu ska jag gå och ta upp mina goa barn ur badet... :)
Kommentarer
Trackback
